...för en stund sedan. Vi var på "studiebesök" nere på Neo (neonatalen), där de tar emot bebisar som behöver vård när de fötts. Kan bero på allt från att de är födda tidigt, till att de behöver lättare hjälp med exempelvis anding - eller som i vårt fall som troligtvis kommer kräva en del intensivvård, åtminstone till en början...
Känns helt sjukt att försöka ta till sig att vi kanske om bara några dagar har en pytteliten tjej som ska ligga där uppkopplad med sju-hundra-elva-tusen slangar, maskiner osv...Hon är ju så LITEN!!!
Sen är det klart att det är skönt att ha sett allt innan och veta att hon kommer få bästa möjliga vård, men det är ändå en väldigt skrämmande känsla att ens snudda vid tanken om vad vi kommer gå igenom inom en relativt snar framtid...och det är som sköterskan som visade oss runt på neo sa "det är ju ovissheten om hur det ska gå och hur bebisen kommer må som är det jobbigaste"...och det tror jag hon har rätt i...Jag blev (naturligtvis) lite ledsen när vi var där, för allt känns så osäkert och det är ju just det - att leva med ovissheten...
Men vårt lilla hjärta sparkar och står i, så nu håller vi andan så får vi se vad som sägs på onsdag!!
Kram S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar