Judgement-day...

...för lilla familjen! Nytt flöde ska göras imorgon bitti kring 7.30 och sedan ska vår läkare ha konferens med övriga förlossningsläkare och barnläkare från neo under em. Där ska det beslutas om, när, hur vår lilla dam ska komma till världen...och blir det som vår läkare tror så plockas hon nog ut nu till helgen eller strax däromkring, för de vill inte att hon ska hinna börja må för dåligt pga dåligt flöde...

Känns såklart väldigt konstigt och oroligt, men samtidigt så kan de ju inte hjälpa henne så länge hon är kvar i magen och då är det bättre att hon får komma ut och få en chans på utsidan istället! Det är bara att be till alla högre makter att hon är så stark så att hon klarar det, men än så länge verkar hon ju pigg, så vi håller hoppet uppe!!!

Men väldigt omtumlande känslor just nu, även om jag för stunden känner mig väldigt hoppfull inför framtiden!
Kram S

Världens kämpe...

...bor i min lilla mage! Är så imponerad över vårt lilla hjärtas kämparvilja - att hon bara orkar vara så aktiv och kämpa på så bra som hon gör fascinerar mig! Dagens CTG såg jättebra ut och bus-bebisen var inte stilla många sekunder, utan hon körde ett rejält morgonpass :)

Det är lite blandade känslor, för samtidigt som jag längtar jättemkt efter att träffa henne, så vill jag ju att hon ska stanna kvar så länge som möjligt också. Vill ju att hon ska ha de bästa förutsättningarna när hon kommer ut såklart, men nu börjar jag bli nyfiken på den lilla filuren som bökar därinne :)

I övrigt känns det som detta kommer bli en ngt seg dag - Min "roomie" blir utskriven idag och de andra sängarna står tomma (än så länge) och J kommer troligtvis inte idag heller. Sen kommer det ju med största sannolikhet inte att hända så mkt mer idag, vad gäller undersökningar och så, så det ska nog gå bra! Dags och vila lite kanske...

Kram S

Så verkligt allt blev...

...för en stund sedan. Vi var på "studiebesök" nere på Neo (neonatalen), där de tar emot bebisar som behöver vård när de fötts. Kan bero på allt från att de är födda tidigt, till att de behöver lättare hjälp med exempelvis anding - eller som i vårt fall som troligtvis kommer kräva en del intensivvård, åtminstone till en början...

Känns helt sjukt att försöka ta till sig att vi kanske om bara några dagar har en pytteliten tjej som ska ligga där uppkopplad med sju-hundra-elva-tusen slangar, maskiner osv...Hon är ju så LITEN!!!
Sen är det klart att det är skönt att ha sett allt innan och veta att hon kommer få bästa möjliga vård, men det är ändå en väldigt skrämmande känsla att ens snudda vid tanken om vad vi kommer gå igenom inom en relativt snar framtid...och det är som sköterskan som visade oss runt på neo sa "det är ju ovissheten om hur det ska gå och hur bebisen kommer må som är det jobbigaste"...och det tror jag hon har rätt i...Jag blev (naturligtvis) lite ledsen när vi var där, för allt känns så osäkert och det är ju just det - att leva med ovissheten...

Men vårt lilla hjärta sparkar och står i, så nu håller vi andan så får vi se vad som sägs på onsdag!!
Kram S

Inte denna dag...

...som vi ska bli föräldrar heller, vilket är skönt!!!

Flödet var bra idag, men det beror till stor sannolikhet på kortisonet, för det kan få en liten extra push efter att man fått kortison-doserna. Så ny mätning ska göras under veckan, troligtvis onsdag. Dagens kommentar från läkaren var "men då behöver vi ju inte förlösa dig idag iaf, så får vi se hur det blir till helgen"...till HELGEN??!!! Jaja, absurt får en helt ny innebörd! Fick även veta att de har en säng reserverad åt oss nere på Neo (neonatalen) så det finns iaf plats för oss när det blir dags...men förstå hur sjukt det känns att vi kanske är föräldrar om en vecka...det ska ju vara 10 veckor kvar!!!

För övrigt mäter man tydligen inte tillväxten med mindre än 10 dagars mellanrum, så det blir nog inte förrän till nästa vecka "om du inte är förlöst då" som läkaren uttryckte det...kan verkligen inte fatta att de kanske kommer plocka ut henne om bara några dagar!!!

I övrigt en rätt bra dag - känner mig glad och hoppfull idag!
Kram S

När lär man sig att leva...

...med denna ständiga oro, rädsla och rentav skräck för hur det ska gå?!!

Dagens CTG var inte lika bra som de brukar vara. Visade ju igår att det ska vara rätt mkt kurvor upp och ner vad gäller bebisens hjärtfrekvens, men idag var kurvan mkt "jämnare". Det brukar ju mest innebära att de sover, men "sov-passen" får ju inte bli för långa heller...för då kanske det inte är sovpass. Alltså, det är ingen panik eller så, hjärtljuden är bra, bara det att man vill ha lite mer "acceleration" som de kallar det för på kurvan. Iaf så ska en doktor kika på det sen och så kör vi ett nytt CTG i em/kväll...

Det är ju denna ständiga känsla av att det hela tiden kan gå fel som maler så mkt i hela kroppen...och inte för att låta självisk, men det är ju bara jag som kan känna om ngt ändras vilket gör att jag känner att det ligger ett stort ansvar på mig att märka och känna efter vad som händer hela tiden... (låter konstigt kanske, men väldigt svårt att förklara)...Lite som att det är upp till mig att upptäcka om ngt blir fel i tid, så att det inte går fel...ytterst ansvarig liksom...

Hade säkert varit orolig om allt med bebisen hade varit "som vanligt", men man blir nog lite extra stressad av att veta att hon är sååååå liten och dessutom kanske måste komma ut i förtid, för det innebär ju också att hon är mkt mer "skör" än en "vanlig" bebis...

Inser att detta låter lite väl svamligt kanske, men har nog ingen riktig struktur på mina tankar idag...men vi är iaf i vecka 30+0 idag, så nu hoppas vi på att allt går vägen några veckor till, för då har lilla damen avsevärt mkt bättre förutsättningar för ett liv på utsidan!!!

Återkommer med uppdatering!
Kram S

Dagens...

...CTG såg bra ut, passade på att smygfota det lite så ni kan få se ;)

Så ska jag förklara lite vad det är ni ser med kanske :)
Längst till vänster: Strecken som är visar sk fosterrörelser, vilket innebär att så fort jag känner att bebisen rör på sig ska jag trycka på en knapp och då ritas ett streck in..behöver jag säga att hon rör sig en del under CTG:n :)
Mitten: Visar bebisens hjärtfrekvens. Anledningen till att det är så mkt "upp och ner" är främst för att hon bökar runt en massa...men det ser iaf bra ut!
Längst till höger: Visar om jag har värkar/sammandragningar, men som synes inte så mkt av den varan ännu iaf ;)


Vet inte om det ger så mkt, men för mig/oss är det väldigt intressant att följa CTG:n för det är ju där vi får vår dagliga chans att se att hon har det skapligt ok inne i magen, eftersom flödet inte mäts varje dag...

Idag verkar det som jag blir själv på rummet, om inte ngn ny patient dyker upp, för tjejen som ligger här nu åker hem på permis idag...men J kommer hit sen, så då kan det vara rätt skönt om vi får vara lite själva på lördagskvällen med :)

I övrigt blir det nog inga omvälvande upplevelser idag, tänkte ta en dusch efter lunchen, men det är väl ungefär det som händer idag med...lite långtråkigt är det, men vad gör man inte för det lilla livet!!

Hoppas ni får en skön lördag!
Kram S

Blir inte i denna sekund...

...som vi blir föräldrar, om inget oväntat dyker upp...flödet var ngt bättre än igår, men det beror troligtvis på kortisonet. Dock såg det inte sämre ut heller och det är ju alltid positivt!

Så nu håller vi andan över helgen, så görs ett nytt flöde på måndag och innan dess blir det väl lite ctg, men annars inte så mkt (om inget uppstår)...läkaren frågade mig igen hur det känns med allt och jag svarade väl ngt i stil med "får vi bara med oss en liten bebis hem är vi mer än nöjda"...svaret jag fick var "det finns ingen anledning att tro att det inte blir så, även om det kommer bli tufft för både bebisen och er"...blev helt rörd över att vi har en sån engagerad läkare...Dagens rosbukett till honom!!!

Tydligen ska jag också se det som positivt att mitt bäcken gör superont idag (foglossning) för då tänker min kropp iaf fortsätta vara gravid ett tag till om vi får tro fabror doktorn ;)

Kram S

Då var det dags igen...

...inlagd på sjukhus Ryhov i Jönköping igen nu då, suck!

Anledningen:
Lilltjejens flöde i navelsträngen är påverkat (hon får alltså för lite näring - och nej, det beror inte på hur jag mått...) och det innebär ju att hon inte har det jättebra inne i magen tyvärr...än så länge är flödet till hjärnan bra, men läkaren kunde se att hennes kropp fördelade om flödet redan och nu prioriterade hjärnan framför andra delar av kroppen, vilket iofs är bra (annars får hon ju hjärnskador) men det innebär ju också då som sagt att allt inte är helt bra och risken är att hon kommer behöva komma ut inom en relativt snar framtid. Så nu får jag kortison-sprutor för att påskynda hennes utveckling av främst lungorna, så hon är så mogen som möjligt när hon kommer ut...

Vi vet ju ännu inte när en ev förlossning blir aktuell och läkaren trodde inte det skulle behövas kommande veckan iaf...men hallå - inte kommande veckan! Jag är bara i vecka 29+4 idag...hon borde stanna många veckor till... fast det är klart, kan de hjälpa henne bättre utanför så är det klart att hon får komma ut, men det känns oroligt och nervöst när hon både är så väldigt liten och så "ung"... lilla pluttan!!! Men en tröst är ju att CTG ser bra ut och att hon senaste dagarna, inatt och i förmiddags varit väldigt aktiv..nu verkar hon dock vila lite, men det behövs ju det med!

J missförstod mig dock lite när jag ringde för att referera till honom i förmiddags. När jag sa att de kanske skulle behöva plocka ut henne snart så säger han "men jag är inte redo att bli pappa idag"...hur söt är han inte :) Menade ju kanske inte att det skulle ske två sekunder efter vårt telefonsamtal direkt...
Skönt att J kan vara här imorgon iaf och få informationen från läkaren i 1:a hand och att vi kan stötta varandra lite med!!! Han är min klippa!!

Så nu är jag på sjukhus på obestämd tid iaf, verkar bli minst en vecka...Oro, oro, oro...
Kram S

Så typiskt!

Jag är matförgiftad - fy f*n!!! Fick för oss att vi skulle lyxa till det med lite pizza igår (berättar inte varifrån dock ;)) och jag kände rätt snabbt att jag mådde illa, men det är ju inte ovanligt direkt. Vaknade sedan efter bara ngn timme inatt och hade sååååå ONT i magen!!! Blev orolig att det var ngt med lilltjejen, men satt mkt längre upp...låg och hade superont flera timmar innan det av "naturliga skäl" började släppa...Så jäkla surt, speciellt nu när jag skulle äta äta äta för att gå upp i vikt. Kom av sig lite och jag mår rätt risigt idag, vilket är extra typiskt...

...för Lisa passade på att bjuda med mig på en MeAndI-kväll (En sån kväll där de visar barnkläder hemma hos en värdinna som man sen får beställa om det är ngt man gillar) och jag hade så gärna velat gå på denna...men men...vad är väl en bal på slottet...

Ja ja, blir till att hänga i soffan och kämpa med illamåendet idag istället verkar det som...men lilltjejen verkar ju må bra iaf och det är det viktigaste :)

Kram S

Åhh!!!

Det buppar, bökar och rör sig i min mage idag - Gillas skarpt, kom igen nu lilltjejen :D

Snart lite nattamat och sedan blir det till att sova lite (till - sov visst en sväng innan med)!
Kram S

Uppe med...

...nej, inte tuppen...men väl sambon :) Inte varje dag som jag går upp frivilligt innan kl 7.00, men var grymt hungrig (har varit vaken sedan 4.51) + att det försiggick antingen ett aerobicspass eller en fotbollsmatch eller dyl i min mage (väldigt härlig känsla att hon är så pigg, men inte så lätt att sova). Dessutom påpekade J att det "såg ut" att vara kallt ute, vilket gjorde att jag kände att lite frukost, en brasa och vetevärmare på magen inte heller skulle vara helt fel en morgon som denna, så...uppe med "tuppen" idag ;)

I övrigt blir det en tur in till stan och mor idag, stackaren är hemma och är sjuk, så det är bäst att titta till henne ;)

Ska nog handla lite frukt med, har fått lite dille på det idag känner jag! Smaskens!!
På tal om frukt så var det åtminstone lite bär med i dagens 1:a frukost - Hallonsmoothie!!!

Hallonsmoothie och en flaska vatten

Kram S

Inte så stor, men ändå...

Sååå,,middagen är nu intagen - korv stroganoff är jäkla smidigt och gott faktiskt!

Idag var det ju dags för första återbesöket på Ryhov sedan jag fick komma hem och det gick bra - puh!!
Vår lilla tjej hade vuxit lite och beräknas nu ligga på 731 gram, vilket inte är mkt, men tillväxten har iaf inte minskat, utan ligger stadig på -49%...Fick dessutom chansen att se lilltjejens ansikte på UL idag, så häftigt att kunna se haka, mun, läppar och näsa :) !!!!!

I övrigt kunde han (läkaren) inte säga så mkt. Vi vet inte vad det beror på och vi har ju ett tag kvar tills vi får svar på FVP:s odlingen, som läkaren förvisso inte tror kommer göra oss klokare. De tror ju fortfarande "bara" att det är en väldigt liten tjej...

Pratade en del om att jag gått ner i vikt igen och han skulle skicka en remiss till en dietist, men det kunde visst dröja innan man fick tid dit, så vi får väl se. Hinner kanske bli mamma innan jag ens får tid, vem vet... Men det konstaterades iaf att jag börjar bli så pass smal att man inte gärna vill att jag går ner mer...fick en sammandragning precis när vi skulle börja med UL och läkaren konstaterar att "det är ju inte svårt att se var du har din livmoder iaf, ser nästan ut som en hjärtformad boll under huden"...Är han inte bara för skön...men ganska mysigt att tänka att tjejen ligger i ett litet hjärta ;)

Så här ser vi (jag och bebben) ut nu iaf :)

Vecka 30 (29+1) och suddigt, jag vet ;)

Det var nog allt för stunden!
Kram S

Jag undrar jag...

...hur mkt sömn det blir inatt?!
Imorgon är det ju dags för återbesök på Ryhovs specialistmödravård och jag är såklart lite nervös redan, men det kommer säkert gå bra! Skönt att få allt kollat hur som helst, så man vet att hon har det bra "därinne" :)

Har i övrigt varit lite mindre aktiv idag, men nu har hon kommit igång lite och det uppskattas, för då känner jag ju mig åtminstone ngt lugnare! Har varit en rätt tung dag idag där jag kände att alla känslor bara kom över mig på en gång...börjar ju bli rätt påfrestande att gå omkring och oroa sig och vara jätterädd att det ska gå fel...vet att man ska tänka positivt, och vi kämpar för att hålla humöret och hoppet uppe, men ibland känns det faktiskt rätt förjävligt det vi går igenom och lever med hela tiden och då är det skönt att vi har varandra och att man kan vara ledsen en stund...

Men det har inte bara varit en "svart" dag, utan vi var hemma hos fina vännerna Lisa och Tobias och deras härliga söner Neo och Oliver, och Neo är ju en av de skönaste ungar jag träffat (och då är man ju ändå förskollärare), så det blev ett antal skratt :) Tack igen för den fina presenten till lilltjejen med!

Nu är det nog dags för lilla familjen att sova snart, så jag orkar väcka J när han ska till jobbet (han får inte ställa sin väckarklocka nämligen - han gjorde det en gång och det gav min men för livet)!

Natti natti
Kram S

.PS. Denna fin-fina filt hittade J för en stund sen - söt, eller hur?! (Från Sovtex.se)

Ny...

...header här på bloggen minsann :) Är inte säker på att jag tyckte den blev så bra iofs, men ville ha lite mer feminina färger än innan, nu när vi vet :)
Borde väl egentligen byta namn på bloggen med, för som det verkar kommer det ju inte gå så långt som fram tills april, men det återstår ju att se!

Vill även passa på att tacka fina Lisa för den award jag fått av henne! Avstår dock från att skicka den vidare, men var trevligt att få ;)

I övrigt ganska oförändrat - trött, lite ont i magen och lite orolig, men annars rätt bra...längtar tills allt det här är "klart" och hoppas så att vi har världens finaste lilla tjej med oss hem!!

På tal om lilla tjejen så har jag ju insett att kläder i strl 50/56 sannolikt kommer vara stora som hus, men har hittat ett par webbutiker som har prematurkläder, som kanske skulle kunna passa...två av dem är:

Pytteliten

Minus56

Men tänk strl 32...hur litet är inte det liksom!!!

Kram S

Honey, I'm home!!

Japp, igårkväll fick jag komma hem från sjukhuset. Känns skönt och samtidigt lite läskigt. Var ju en stor trygghet att ha specialister runt en hela tiden och att man körde kurvor och kollade så allt såg bra ut. Nu är jag ju på "egen" hand på ett helt annat sätt...men det ska säkert gå bra. Ska ändå in på kontroller 2 ggr/vecka för att kolla flöde, Ctg och ibland måtten, så att inte lilltjejen stannar av eller ngt sånt. Kämpa på nu lilla damen!!

Dock har jag fått svar på vad som gjort ont i magen iaf. Beror på ligamenten som håller upp livmodern i kombo med foglossning som det verkar. Så det som känts som typ mensvärk är de där ligamenten och det som spänner i mitt bäcken (och även känns på lite andra sätt, men det behöver vi inte gå in på...) är tydligen foglossningen...Så även om det gör ont, så är det ju skönt att veta vad det beror på!!

Sen kändes det lite mindre kul i morse när jag ställde mig på vågen...eftersom jag inte kräks alls lika mkt längre så trodde ju jag i min enfald att jag skulle ha gått upp lite till, men icke...Har gått ner de typ 2 kg jag hade gått upp och lite till...väger mindre än vad jag gjorde innan nu :( Vill ju bara sluta gå ner!!! Så nu har jag en plan på att försöka äta varannan timme, eller åtminstone var tredje...jag SKA inte gå ner mer nu!!!

Så nu är det soffläge med vetevärmaren på magen (för det onda)!
Kram S

Noja...eller?!

Har varit lite orolig här på förmiddagen, eftersom jag haft ont i magen. Fick det i tisdagsem/kväll och hade det av och till igår med, men tyckte det blev lite mer idag...så söta bm (barnmorskan) klämde och kände lite och körde sedan ett CTG. Fick sitta en timme innan det var klart idag...

Men CTG ser bra ut och inga värkar och inte mer sammandragningar än vanligt. Dessutom såg vi ju så sent som igår em att det inte fanns några som helst tecken på att en förlossning skulle vara på g, men det hindrar ju inte mig från att tänka/oroa mig...Gav ju även ett urinprov igår för att utesluta UVI, år se om jag får svar på det idag då kanske...

Får jag göra en liten hobbydiagnos så skulle det kunna bero på en kombo av den sk "växtvärken" (och det är väl bra om det är växtvärk, då innebär det ju att lilla tjejen växer iaf) och ev att IBS:en ger sig till känna eftersom tarmarna inte är helt hundra... en del av det onda skulle möjligtvis kunna bero på foglossning med, men det brukar ju märkas mer när man rör sig och jag har ont (eller känner iaf ett klart obehag) även när jag är stilla...

Får väl ta ett litet snack med farbror doktorn sedan (som förvisso inte är en farbror, såvida inte jag är soon-to-be-tant) och se om han har ngn teori om vad det kan vara...känner mig inte direkt orolig för detta, men det känns lite olustigt eller obehagligt liksom!

Återkommer ev med uppdatering senare!
Kram S

Äntligen...

...lite goda nyheter i allt elände!

Idag fick vi första svaret på FVP och det var bra!!!!!!! WIEHOO!!!
Inga kromosomfel på 13, 18 eller 21 och rätt antal könskromosomer...13 och 18 är "fel" som tydligen typ alltid har dödlig utgång och 21 är ju downs syndrom. Downs hade väl inte varit hela världen (om man nu får säga så) men ändå skönt att veta att det inte handlar om en så pass stor funktionsnedsättning som det ändå innebär, eftersom hon (ja, HON) dessutom är så liten.

Så...det är en HON...lite chockerande eftersom vi varit helt övertygade om att det var en liten Arvid i magen, men så länge hon bara mår bra så spelar det absolut ingen som helst roll. Blir lika glada oavsett kön, bara hon kämpar på därinne :)

Har även kollat flödet i navelsträngen, CTG, ev påverkan på livmodertappen och fostervattensmängd och allt ser jättebra ut! Så som "vår" läkare uttryckte det så tänker vi bara se det som en väldigt liten bebis, som förmodligen kommer få en rätt tuff start i livet. Men det känns ändå väldigt skönt!!

Och allt det här med lårbenen hit och dit tyckte han (läkaren) att vi skulle bortse från så länge eftersom vi vet att även systers son hade lite korta lårben och det skiljde inte så mkt när vi var vid ungefär samma tidpunkt i graviditeten. Tack snälla syster för att vi fick ta del av din journal!!!

Planen är nu att jag ska få träffa läkaren imorgon någon gång och sedan troligtvis få åka hem, eftersom allt ser så bra ut och de tror att vi skulle ha det bättre hemma. Han skulle dock lyfta detta med övriga läkare först, men det verkar ju lovande. Dock skulle jag få komma in på kontroller av flödet ca 2ggr/vecka, men det är bara skönt att få det kollat ändå, så det gör jag så gärna.

Så just nu och här idag känns livet faktiskt lite lättare och vi kanske får vår lilla bebis trots allt :)
Kram S

So far, so good...

...I think...

Natten har var "lugn" även om det varit dåligt med sömnen pga oro för att förlossningen skulle komma igång, och ännu är ju inte faran över...
Är ju rätt säker på att jag inte har några värkar (det borde ju liksom kännas) ;)
Det jag klurar lite på är det där med om vattnet skulle gå. Det är ju liksom inte så att alla upplever det som att man drar ut badkarsproppen och det bara forsar ut, vilket gör att jag är rädd att det bara ska komma jättelite åt gången, vilket man kanske inte märker...eller det kanske man gör, men hur ska jag kunna veta det säkert...

Idag kommer jag dessutom vara själv till kvällen, för J måste ju åka hem ngn gång...och dessutom försöka jobba lite...dock kommer mor och hälsar på i em/kväll och J kommer hit till kl 3 imorgon, för under em har vi möte med "vår" läkare, samt läkaren från neonatalen...hoppas på positiva besked!

Snart är det nog dags för nytt CTG här med, men bebis buffar runt, så jag vet iaf att den kämpar på fortfarande - vilket känns som en stor lättnad!!

Nu blir det lite vila och sedan ska jag nog försöka ta en dusch under dagen med!
Kram S

Då var ett steg taget...

...för nu är FVP iaf avklarat. Nu ska vi bara hoppas på att det inte sätter igång en förlossning, men den risken är bara knappt 1 % så vi hoppas att slippa det. Men jag ska tydligen vara vaksam på om vattnet går eller om jag får värkar - känns inte som man skulle missa vare sig det ena eller andra, men vad vet jag...

Om 2-3 dagar får vi svar på de "mest allvarliga" kromosomförändringarna och tror att vi även kommer få reda på kön då. Den mer grundläggande utredningen tar som jag skrev i förra inlägget ca 2 veckor att få svar på. Man kan kanske tycka att vi är lite ytliga (eller ngt) som vill veta kön, men det känns som en stor trygghet för mig/oss. Skulle allt gå bra vill vi gärna veta vilket kön det är bara för skojs skull och skulle ngt gå på tok så känns det på ngt vis skönt att veta. Kan inte riktigt förklara varför, men det bara är så...
Sen är det ju lite spännande att veta om vår känsla har stämt med :)

Flödet i navelsträngen såg bra ut idag och alla "stora" ben, som lårben, vadben, överarmsben och underarmsben är kollade och även om de är lite korta så finns de iaf där och de är dessutom raka och fina, så det känns ju väldigt bra. Det talar ju för att det kanske inte är en väldigt allvarlig sjukdom som innefattar skelettet iaf!!

Nu blir det lite vila för mig snart, inte mkt sömn inatt och huvudet bultar rätt bra!
Kram S

Inte vet jag...

...om vi blev direkt klokare, men lite information fick vi ju i fredags...

Vi var ju på UL i Eksjö som planerat, när UL-läk börjar svamla om att den är lite liten och vill att vi ska göra ett CTG (för att kolla hjärtfrekvens). Under tiden vi gör CTG:n skulle han ev ringa och kolla med ngn hur vikten skulle beräknas för han var inte säker på detta... CTG såg bra ut och efter att ha tillbringat nästan 4 timmar på sjukhuset i Eksjö kommer UL-läk och säger att vi ska åka till Ryhov i Jkpg pga att bebis är liten. Sagt och gjort - ska dock påpeka att den information vi dittills fått är att bebisen är "lite liten"...

Väl på Ryhov får vi gå till förlossningen, de gör nytt CTG, kollar urinen och tar blodtrycket...sedan väntan...Prata med läkare lite snabbt...mer väntan...sen får vi komma upp till BB och blir tilldelade en säng i en 4-sal.

Efter en stund kommer läkaren för att vi ska göra UL. Vi hinner kanske hålla på 2 min innan han får ett larm och måste avbryta...Vi går tillbaka till rummet och bestämmer efter lite övervägande att J ska åka hem (för vi hade ju inte en aning om hur allvarligt läget var) för det har varit en lång dag och dessutom är det ju en bit hem...

Jag sitter på rummet en stund och får sedan besked om att läkaren vill fortsätta UL och denna gång hinner vi precis avsluta själva UL-undersökningen innan han får larm igen...tillbaka till rummet för min del..

Framåt 21-tiden kommer läkaren och hämtar mig med allvarlig min...vi går in på ett annat rum och här kommer chocken. Bebisens vikt är bara hälften av vad den borde vara. I vecka 27+5 som vi var i fredags borde bebis väga runt 1200 gram. Vår bebis vikt beräknas till 616 gram. Bara detta i sig är ju en stor grej att smälta, att man dessutom inte vet varför gör ju inte direkt oss lugnare. Han talar sedan om att det kan bero på att bebis har näringsbrist pga dålig moderkaka, eller att det kan vara ngn sjukdom, eller en kombination av de båda. Han rekommenderar FVP (fostervattensprov) för att kunna utesluta vissa sjukdomar som beror på kromosomavvikelser. Han pratar också om att man inte vet vad det är för "fel" och hur allvarligt det är, men att det såklart inte står rätt till pga storleken...han säger dock att han är hoppfull till att bebis åtminstone kommer överleva med tanke på livlighet i magen och bra hjärtljud, men man kan ju aldrig veta...Vi pratar vidare lite och jag är vid det här laget väldigt upprörd...

Går tillbaka till rummet, hämtar mobilen och ringer J...berättar vad som sagts och vi vet varken ut eller in...bestämmer att jag ska ringa mamma och sedan ringa tillbaka till J igen...

Pratar med mamma och då börjar allt så smått sjunka in och jag får panik! Känns som jag ska spy, svimma eller bara falla död ner just där och då...fick nog ngn form av panikångest och ville bara fly - fly långt bort från allt!!

Bestämmer mig för att prata med personalen innan jag ringer till J och går bort till deras rum. Tårarna sprutar när jag försöker förklara att jag skulle göra vad som helst för ett eget utrymme, där J kan komma och vara hos mig. Änglar som de är så fixar de naturligtvis detta utan minsta knorr..och jag ringer J och han ska komma tillbaka igen. Fortfarande ledsen, men iaf lite lugnare får jag flytta in mina grejer på ett nytt rum och väntar på J som är här vid midnatt. Vi pratar och gråter lite och försöker sedan sova. hur mkt sömn det nu blev...

Får prata med läkaren igen på lördagsmorgonen innan han går hem och sedan även med en barnläkare från neonatalen och nu är det bara att vänta, för imorgon är det dags för FVP och sedan mer väntan tills vi får svar på det. Första svaret kommer ungefär 2-3 dagar efter provet gjorts och det mer grundläggande får vi svar på inom ca 2 veckor. Sedan vet vi förhoppningsvis lite mer...

Dock jobbigt att vara på BB-avd där alla som fått sina fina små bebisar går omkring med dem i sina små lådor...man önskar ju mer än ngt annat att man själv ska få en liten tuss med och att den kommer bli så frisk som möjligt. Det vi iaf redan nu vet är att jag med största sannolikhet kommer bli förlöst med kejsarsnitt och att jag troligtvis inte kommer få gå tiden ut...Dock vill vi gärna att h*n stannar ett tag till för mognad och utveckling, men försämras läget så kan det bli aktuellt med förlossning redan nu...

Behöver jag ens påpeka att man är ett vrak just nu!!
Skicka oss gärna en liten tanke när ni har möjlighet!
Kram S

Det var då själve...

Nu blir jag bara så trött, jag menar, hur mkt motgångar kan man ha under en tidsperiod av "bara" 9 månader??!

Fick veta hos barnmorskan idag att bebis inte växer som den ska. H*n har halkat efter en hel del på kurvan sen sist, så imorgon ska vi inte "bara" få reda på hur det ligger till med avvikelsen på benen, utan vi ska även göra ett tillväxtultraljud för att ta reda på om allt är som det ska i övrigt med bebis. Känns ju bara roligare och roligare detta...eller??!! TRÖTT!!!

Hoppas så att det nästan gör ont på att allt ska se så bra ut som bara möjligt imorgon, men frågan som jag börjar ställa mig är snart hur många "fel" de kan hitta på tussen (och detta innan h*n ens kommit ut)...men det sliter lite att vara så orolig hela tiden. Försöker att inte tänka på det, men det är ju liksom svårt att bara stänga av med!!

Jaja...imorgon förmiddag är vi väl förhoppningsvis lite klokare..

Kram S

We're back...

Igår kväll kom vi hem igen från ett vintrigt Sundsvall. Det har gått rätt skapligt, jag har mått lite halv-dåligt av och till, men ingen katastrof-dag iaf som tur är. Trevligt var det iaf att träffa familjen där uppe, blir ju tyvärr alldeles för sällan!!

Härligt väder i S-vall

Uttrycket "att sätta sig på ngn" fick en helt ny innebörd - Fina Malte gillar J

Nu är det snart dags för en tur in till stan - ett besök hos barnmorskan vankas och jag hoppas hon bara har bra saker att säga :)

Imorgon är det dags för UL igen och jag börjar bli rätt stressad över detta. Hoppas vid gud att avvikelsen inte ökat mer än sist!!! Go bebis, go bebis (kanske bara behöver lite peppning för att växa bra) ;)

Kram S

Ett litet tips bara!

Har hittat ett nytt godis som jag gillar, som säkert kommer försvinna snart, men som faktiskt är förvånansvärt gott! Tänk ahlgrens bilar möter punschpraliner ;)
Kram S

Idag kom beslutet...

...om min ansökan ang graviditetspenning. Jag hade ju ansökt from 6 feb-27 mars och fick godkänt from 7 feb-27 mars. Jag hade ju glömt att det är skottår och räknat fel på en dag naturligtvis, men ska se om det går att lösa med sjukskrivningen, så att det inte blir ett glapp på 1 dag, för det känns ju en smula onödigt... Men skönt att ha fått veta att det är godkänt, även om jag saknar jobbet jättemkt!!!

Har även gjort ett litet nyförvärv idag. Inget fashion-statement, men ack så behagligt :)

"onepiece" från Serious Sally (Rut m.fl)
Och som synes inte jag på bilden ;)

Nu ska jag packa upp ett H&M-paket som kom med posten idag och se om det var ngt att ha...

Kram S

Kan det vara sant?!!

...Att jag kanske kanske mår lite lite bättre...inte säker och har lärt mig av erfarenhet att inte ta ut ngt i förskott, men hoppas som en tok :)

Var på sjukhuset igår och hade ok ketonvärde - Skönt! (ketoner är ngt man mäter för att se hur man ligger på svältskalan typ...). Fick själv välja ifall jag ville bli inlagd eller ej, men kände att jag nog ville avvakta ngn dag eftersom jag faktiskt upplevt att det går lite bättre sedan i helgen. Annars är det ju bara att höra av sig igen så får jag komma in för dropp...

Fick däremot med mig en journal-kopia som jag kan ta med mig om jag följer med upp till Sundsvall. J:s pappa med familj bor ju där och tanken var att vi skulle hälsa på dem, men eftersom jag har varit så dålig har det inte blivit av. Jag har inte träffat dem sedan midsommarhelgen, så det vore kul att se dem igen!

I övrigt har jag snöat in lite på en ny grej. Inte längre pringelschips som står högst på önskelistan, utan numera är jag konstant sugen på basmatiris (lite småkomisk sak att vara sugen på)...så det blir nog lite left-overs med ris för min del till lunch strax :)

Lovade ju bilder på vagnen med, men får nog återkomma med detta. Är så mörkt och grått ute idag...

Nähä...dags att ta itu med lite tvätt kanske, så man har ngt att packa ner ifall vi kommer iväg under veckan...

Kram S

.PS. Lite farligt att börja handla till bebis, för nu blir jag bara mer sugen på att fortsätta shoppa...gäller att hålla fingrarna i styr ett litet tag till kanske ;)

Nytt år - Nya tag!

Så då var det dags för ett nytt år - spännande med tanke på vad det verkar kunna ha att erbjuda ;)

Firade in det nya året med fina vännerna Lisa och Tobias och deras söner. Fick även träffa två nya bekantskaper och deras dotter, vilket var väldigt trevligt. På det stora hela var det en super-kväll, trots div krämpor från min sida. Tack för allt fina ni!

Längtar ännu mer efter bebisen nu, vi har ju tom gjort ett stort nyförvärv med anledning av blivande föräldraskapet. Vi köpte faktiskt en vagn på mellandagsrean på Babyproffsen. En BRIO Happy blev det. Liggdelen är olivgrön med en annan grön nyans invändigt med vita hjärtan och sittdelen är mörkgrå (bilder kommer så småningom). Känns lite häftigt att vi har en vagn att klämma och känna på, speciellt eftersom det är en av de första sakerna vi köpt till tussen.

På tal om graviditeten var jag hos läkaren i fredags pga hyperemesisen. Hon var lite sugen på att lägga in mig, men jag ville inte ligga inne över nyårshelgen, så jag ska in imorgon istället. Huruvida jag blir inlagd eller ej är ngt oklart, beror på hur proverna ser ut. Hoppas dock så klart på att kunna "klara mig" hemma, men vet ju samtidigt att jag mår bättre efter jag fått dropp...så det är väl bara att gilla läget antar jag...
Är iaf sjukskriven tom 5 feb, för att sedan ev gå över på graviditetspenning om Försäkringskassan godkänner det...

Syster med familj var här på en snabbfika i helgen med och jag blev helt rörd när min lille systerson på 4,5 år talade om hur mysigt han tycker vårt hus är. Sötaste Oscar!!

Nu blir det soffläge och Gilmore Girls resten av kvällen skulle jag tro :)
Kram S