...med denna ständiga oro, rädsla och rentav skräck för hur det ska gå?!!
Dagens CTG var inte lika bra som de brukar vara. Visade ju igår att det ska vara rätt mkt kurvor upp och ner vad gäller bebisens hjärtfrekvens, men idag var kurvan mkt "jämnare". Det brukar ju mest innebära att de sover, men "sov-passen" får ju inte bli för långa heller...för då kanske det inte är sovpass. Alltså, det är ingen panik eller så, hjärtljuden är bra, bara det att man vill ha lite mer "acceleration" som de kallar det för på kurvan. Iaf så ska en doktor kika på det sen och så kör vi ett nytt CTG i em/kväll...
Det är ju denna ständiga känsla av att det hela tiden kan gå fel som maler så mkt i hela kroppen...och inte för att låta självisk, men det är ju bara jag som kan känna om ngt ändras vilket gör att jag känner att det ligger ett stort ansvar på mig att märka och känna efter vad som händer hela tiden... (låter konstigt kanske, men väldigt svårt att förklara)...Lite som att det är upp till mig att upptäcka om ngt blir fel i tid, så att det inte går fel...ytterst ansvarig liksom...
Hade säkert varit orolig om allt med bebisen hade varit "som vanligt", men man blir nog lite extra stressad av att veta att hon är sååååå liten och dessutom kanske måste komma ut i förtid, för det innebär ju också att hon är mkt mer "skör" än en "vanlig" bebis...
Inser att detta låter lite väl svamligt kanske, men har nog ingen riktig struktur på mina tankar idag...men vi är iaf i vecka 30+0 idag, så nu hoppas vi på att allt går vägen några veckor till, för då har lilla damen avsevärt mkt bättre förutsättningar för ett liv på utsidan!!!
Återkommer med uppdatering!
Kram S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar