Neonatalen

Idag var det dags för återbesök på neo i och med att Lovisa nu även passerat 1,5 år i korrigerad ålder.

På det stora hela får man väl säga att det gick bra, de är dock inte helt nöjda med hennes sk catch up på tillväxten.. Hon ligger fortfarande på -2 och borde ligga på +1 iom att både jag och hennes far gör det. Det innebär att hon (vi) ev kommer erbjudas tillväxthormon när hon är i 4-års ålder. Ingen katastrof alltså (utan hormon borde hon bli kring 150-155, men hennes undre acceptansgräns med oss som föräldrar borde ligga över 160) för hur som helst så mår hon ju bra.

Det spekuleras dock i att hon kanske har svårt att tillgodogöra sig all näring iom att hon äter som en häst, men ändå inte ökar mer än hon gör...tillbäxthämmade barn har tydligen detta "problem" ibland..

Härnäst blir det dock en remiss till sjukgymnasten på Ryhov, eftersom hon inte går ännu. Dock släppte jag henne lite idag och hon tog ett par-tre steg innan hon ramlade, så det kanske är på g ändå :)

Fick även kallelsen till röntgen för att kolla om polyperna ska tas bort. Två veckor tills den tiden bara! Skulle vara så skönt om det var polyperna på sätt o vis, för de tre senaste nätterna har varit katastrofalt dåliga vad gäller sömn!!

En liten uppdatering iaf :)

Kram från oss

Lägesrapport

Var ett tag sedan sist..

Lovisa har hunnit bli 1,5 år och jag har fyllt 30 (vad hände där?) år :)

Om tre dagar ska vi skola in vår lilla skrutta på dagis (ja, jag vet att jag som förskollärare borde säga förskola, men dagis låter mkt trevligare) och jag ska börja jobba om några veckor.

Det är en glad, otålig, envis och bestämd dam vi har som vet vad hon vill och när hon vill det. Ngt som vi föräldrar inte alltid är överens med henne om. Bortsett från stökiga nätter, så är vår lilla tjej en underbar charmig liten pärla som flörtar in sig hos de flesta. Just idag har hon en svacka iom att hon fick vaccination, med feber som följd. Hon vägde iaf 9125 gram och var 77,5 cm på bvc.

Hon har i dagsläget lärt sig hasa fram på rumpan och älskar att gå om hon får hålla i någon, hon pratar som sjutton och kan säga bla mamma, pappa, titta, pippi, tack tack, Hej hej osv. Hon förstår sååå väldigt mkt nu och vi förundras hela tiden över hur snabbt hon har utvecklats de sista veckorna!

Helt underbart att allt gått så bra trots att oddsen inte var på vår sida. Underbara älskade lilla Lovisa <3

1 år

I onsdags blev Lovisa ett år. Tänk vad otroligt mycket som har hänt och hur annorlunda livet är.

Vi är så otroligt tacksamma för att vår lilla tjej får vara hos oss <3

Värsta dagen i mitt liv

Eller helt klart en av dem upplevdes för exakt ett år sedan idag.
Det var den dag jag blev inlagd på Ryhov och fick veta att tillvaron för vår efterlängtade bebis inte var alltför bra.
Det var då vi fick besked om att det troligtvis var ngt fel på bebisen, att de ville göra ett fostervattensprov för att ha ngt att gå på i sina spekulationer om vad som var fel.
Det var den dag då hela min värld rasade samman totalt. Skulle vår pyttelilla bebis klara sig, vad var fel och just då tänkte jag mycket på om det var mitt fel...
Efter ett missfall och ett halvårs kräkande pga graviditetssjukdom mådde jag inte bra från början.
Det var from denna dag som vår kamp började. Vår kamp för att orka. Orka må dåligt, orka hålla hoppet uppe, orka med ovissheten, orka med alla tankar och ångest. Och framförallt - orka ladda för förlossningen, som i vårt fall var likamed domen. Domen om hur illa det var.
Det var en fruktansvärd tid, för oss och alla som stod oss nära.

Det är med tårar jag tänker tillbaka på känslorna den här fruktansvärda dagen - fredagen den 13 januari 2012.

Nu gick ju allting ofattbart bra och läkarna var så nöjda, det var bättre med vår älskade lilla Lovisa än vad de ens vågat hoppas på.
Och även om det varit ett väldigt tufft år, rent känslomässigt, och även om rädslan för att ngt ska gå fel fortfarande finns i bakhuvudet, så är hon här. Vår underbara lilla tjej är HÄR - hos oss <3

Älskade lilla kämpe, vad stolt jag är över att vara din mamma!!!

Februari -12
Lovisa föds med en vikt på 900 gram och är 34 cm lång

Januari -13
Lovisa är 11 månader och 7470 gram tung och 67,5 cm lång.

Att orka..

Känns just nu rätt tungt här hemma. Flisan är förkyld för tredje gången på 1,5 månad. Iom förkylningen ville hon först inte äta på flera dagar. När maten börjat fungera bättre var det sömnen som blev katastrofal, både på natten och dagen. Igår var hon jätteupprörd och skrek och skrek, tills hon var lila om läpparna och helt otröstlig. Ringde barnakuten, fick komma in, men ingen förklaring förutom att det säkert är tänder på g.

Väl hemma vid ett inatt var hon upprörd igen, så fort vi la ner henne trots att hon fick ligga hos oss. Efter några knackiga timmars sömn går vi upp för att Flis vill ha mat. Passar på att ta tempen när jag byter på henne och den visar 38,3. Inte skyhögt men ändå feber. Ger henne Alvedon enligt läkarens ordination. Hon äter och det går rätt bra. J går sedermera upp med henne och hon verkar rätt pigg och glad och äter sin gröt.

Efter gröten "härjar" hon på ungefär som vanligt. Väl framme vid lunch slinker lasagnen ner rätt smidigt, tills helt plötsligt. Då kommer det en lasagne-kaskad med besked. Blir till att tvätta hela tjejen, alla kläder, stolen, bordet, golvet och div leksaker i närområdet. Passar på att ta tempen igen, 37,6 visar den och det är ju iaf skönt.

Men jag/vi är lite trötta. Trötta av sömnbrist och framförallt trötta på allt strul.. Nu vill vi ha lugn och ro ett litet tag och bara kunna se fram mot allt roligt. Se fram mot allt roligt och slippa den förbannade klumpen i magen.

Förändring...

...är på gång...

..här hemma i köket (där vi iofs redan kommit en bra bit). Tror det kommer bli såååå bra, när det är klart :-)

En mer tillfällig förändring är familjesituationen. I veckan är det jag och fröken Flis som är hemma, medan fadern huserar på annan ort. Men den ordningen ska ju förhoppningsvis vara återställd till nästa helg.

Lite andra förändringar blir det också snart förhoppningsvis, men det återstår att se...

Flisan invigde sin gunga idag. Var varken helt begeistrad eller ledsen, däremot väldigt trött och avslappnad efter en stund. Kanske är där vi ska sätta henne nuförtiden, när hon bestämt sig för att sova på dagen inte är hennes grej ;-)

Höst...

Den här dagen har, trots förkylningen, faktiskt varit riktigt produktiv.

Jag har:
-dammsugit
-torkat golv
-röjt/plockat
-organiserat lite i hallen
-tvättat en massa
-vikt tvätt
-sorterat ut kläder Flisan vuxit ur
-lagat egen katrinplommonpuré
-spacklat/målat där vi bröt upp när vi installerade nya vedpannan

...och säkert ngt mer som jag glömt nu...känner mig lite duktigt faktiskt ;-)

Flisan har haft häng med pappan och de var bla ute på en liten promenix :-)