Känns just nu rätt tungt här hemma. Flisan är förkyld för tredje gången på 1,5 månad. Iom förkylningen ville hon först inte äta på flera dagar. När maten börjat fungera bättre var det sömnen som blev katastrofal, både på natten och dagen. Igår var hon jätteupprörd och skrek och skrek, tills hon var lila om läpparna och helt otröstlig. Ringde barnakuten, fick komma in, men ingen förklaring förutom att det säkert är tänder på g.
Väl hemma vid ett inatt var hon upprörd igen, så fort vi la ner henne trots att hon fick ligga hos oss. Efter några knackiga timmars sömn går vi upp för att Flis vill ha mat. Passar på att ta tempen när jag byter på henne och den visar 38,3. Inte skyhögt men ändå feber. Ger henne Alvedon enligt läkarens ordination. Hon äter och det går rätt bra. J går sedermera upp med henne och hon verkar rätt pigg och glad och äter sin gröt.
Efter gröten "härjar" hon på ungefär som vanligt. Väl framme vid lunch slinker lasagnen ner rätt smidigt, tills helt plötsligt. Då kommer det en lasagne-kaskad med besked. Blir till att tvätta hela tjejen, alla kläder, stolen, bordet, golvet och div leksaker i närområdet. Passar på att ta tempen igen, 37,6 visar den och det är ju iaf skönt.
Men jag/vi är lite trötta. Trötta av sömnbrist och framförallt trötta på allt strul.. Nu vill vi ha lugn och ro ett litet tag och bara kunna se fram mot allt roligt. Se fram mot allt roligt och slippa den förbannade klumpen i magen.
