Omtumlande är det minsta man kan säga...

...att det varit för oss de senaste dagarna, utan någon som helst överdrift!

I fredags var jag nämligen på UL (ultraljud) för extra kontroll av bebis. Vi har ju gått på extra kontroller eftersom lårbenen har legat ngt efter i tillväxt. Förra gången jag var på UL sa dock läkaren att det inte var ngt att oroa sig för, att det bara var så att den inte skulle få modell-långa ben. Det kändes ju liksom helt överkomligt och därför kändes det inte speciellt obehagligt att gå på UL i fredags.

Väl där får jag dock veta att avvikelsen är mkt större nu än förra gången. Läkaren kontrollerar och hummar för sig själv och kliar sig i huvudet och säger sedan:
-Vi vill boka in tid för fostervattensprov. Helst redan på måndag morgon.

Jag fick en smärre chock - vad innebär detta?! Läkaren förklarar att de misstänker dvärgväxt och att de vill utesluta detta genom ett FVP (fostervattensprov). Sen går han igenom lite tillvägagångssätt osv och jag får med mig en kallelse med tid och sen var det tack och hej!

Iom att J inte kunde vara med på fredagen pga övningen så blev allt lite extra förvirrat för min del. Så helgen gick åt till att försöka smälta informationen och att försöka fatta ett beslut ang om vi överhuvudtaget ville genomföra testet. När man gör FVP är risken för missfall (på grund av testet) 1 på 100 och det var ju inga bra odds direkt, speciellt inte eftersom vi redan har ett missfall i bagaget. Som jag kände så innebar det en sån fruktansvärd ångest ifall vi skulle göra testet, få missfall och sedan skulle det visa sig att allt var ok med bebis. Jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv i det läget!!!

Nu är det ju även så att min systerson hade ungefär samma avvikelse när de gjorde UL, och på min sida finns det många med korta ben, kolla bara på den blivande morfadern ;)
Detta gjorde oss också tryggare i vårt beslut, för när det handlar om sk dvärgväxt så kan de ändå inte se det med FVP, utan de kan bara se indikationer på ev komplikationer/sjukdomar som i sällsynta fall uppstår i samband med dvärgväxt.

Läkaren sa även att det inte behöver innebära så mkt. Det kan bli en person med bara "ovanligt korta ben", men de vill ju såklart inte att avvikelsen ska öka. Därför kommer vi göra ett nytt UL 13/1. Skulle det vara så att avvikelsen nu blir större eller att man ser ngt annat på UL som ser "konstigt" ut, så kommer vi ev göra ett FVP längre fram, när bebis är så stor att den går att rädda även om förlossningen skulle sätta igång för tidigt. Så fram till 13/1 lever vi på hoppet!

Sen kan det väl tilläggas att läkaren helt inofficiellt höll med om att vårt sätt att förhålla oss till det hela var sunt, eftersom det ändå inte finns ngt man kan göra, utan att det isf "bara" handlar om vår mentala förberedelse...

Så nu hoppas vi på att tussen i "värsta" fall bara blir kort med korta ben och frisk i övrigt. Att den inte blir lika lång som sina föräldrar kan man väl ta, men självklart önskar vi ju och håller tummarna stenhårt för att allt ska vara helt bra framöver! Konstigt att man kan älska och oroa sig så mkt för ngn man aldrig träffat!

Så helgen har inneburit mycket vånda, ångest och tårar men nu försöker vi tänka positivt och se framåt. Vad de kan se så mår ju iaf tussen bra i övrigt och det är ju som sagt det viktigaste. Vi vill ju bara det bästa för vår lilla (blivande) familj!

Tack alla som stöttar oss!!
Kram S