En vecka och en dag...

...tog det innan min lilla tjej behagade öppna sina små söta ögon för sin mor (jag började nästan oroa mig för att det var ngt som inte var som det skulle)...och vad gör jag när jag inser detta?! Gissa - jo, jag gråter (vad annars). Jag kan liksom inte hjälpa det. Jag förundras så mkt över hennes styrka att jag blir rörd och gråtmild för minsta lilla (sen gör väl kanske hormoner och sånt sitt till med). Men jag kan lova att det var den allra allra finaste alla hjärtans dag-presenten någonsin!!!
Älskade lilla hjärtegrynet!

I övrigt har det bara varit bra nyheter idag. L hade gått upp ytterligare 20 gr sedan igår - kanon. De har tagit bort hennes "kaffe på maten". Hon fick ju koffein för att motverka pulsdippar, men hon har ju inte haft ngn sedan tors eller fre förra veckan, så nu håller vi tummarna för att det funkar utan! Hon har även fått prova att få mat var tredje timme istället för varannan, och än så länge har det gått bra...

En annan lite halvintressant sak som man säkert inte ska berätta, för då blir man väl lynchad av alla som är eller nyligen varit gravida kanske, men jag kan inte låta bli. Efter att ha ägnat ett halvår åt att spy och dessutom få en pytteliten bebis (vilket inte på ngt sätt hör samman), så måste man fasen få gotta sig lite i att det åtminstone fört ngt trevligt med sig. Jag har nämligen varit och handlat jeans...som är flera storlekar mindre än jag hade innan jag blev gravid, och då är dessa dessutom i modellen sqin...det ni ;)
Dock har jag insett att jag skulle behöva en muskel eller två på min lilla kropp, börjar faktiskt se lite tanig ut (och det trodde jag aldrig jag skulle säga om mig själv)...

My new jeans...
(men inte jag på bilden)

Det var nog dagens nyheter skulle jag tro, håll till godo ;)
Kram S